Det är lite jobbigt. Jag blir lite rastlös skall jag villigt erkänna. Det är inte det att jag inte gillar mig själv. Jag gillar faktiskt mig själv väldigt mycket. Nästan så att jag tycker att det är konstigt att inte alla gör det =) Jag har ju en hel del humor och så är jag enkel och rak. Och intresserad. Förmodligen också självcentrerad.. men inte särskilt egoistisk. Reflekterande och väldigt human. Mycket stor dos av duktig flicka dock. Är det dåligt får det aldrig bli kasst. You deal with it. Blir jag ledsen får jag aldrig bli alltför ledsen. Det är att tycka synd om sig själv. Blir jag full så åker jag hem innan jag blir för full. Något annat vore destruktivt. När jag är öppen så blir jag aldrig utelämnande. You deal with it. Medan man kan. Prydligt och rent och fint. Att stå för sina handlingar. Är det för att lilla N finns? Är det för att jag är rädd för vad andra skall säga? Äh, Jean säger att jag faktiskt är rätt trygg. Ambvivalent men trygg. Jag har väl knutit an till mina föräldrar som bebis. Eller så är det för att jag har fyllt trettio. Hur som helst så blir jag i alla fall rastlös. Så jag borde lära mig att gilla att umgås med med mig själv säger någon. Så jag gör det idag. Jag har tittat på Veronica Mars, jag tvättar. Jag satt och tittade på tvätttrumman i en kvart samtidigt som jag inte tänkte på någonting. Jag har surfat, ätit och pratat lite i telefon och jag är medeltillfreds. Lätt bakis, lätt hungrig, lätt rastlös. Tänker på lilla N och på att jag hade en fantastisk dag igår. Gillar alla att vara med sig själva?
